Tiotusentals okända, outnyttjade "sjötomter"

Potentialen för att producera bostadshus för ett liv på vattnet är oerhört stor och förutsättningarna synnerligen goda. Enligt lantmäteriets skrift ”Visste du att” så har Sverige en kuststräcka på 38 500 mil när man räknar in alla öar och insjöar. Det innebär att det går 38,5 m kust/strand per svensk medborgare. Som en jämförelse är jordens omkrets vid ekvatorn 40 076 mil. Så att hitta områden lämpliga för marint boende är inga problem. Det stora problemet är synsättet när det gäller tolkningen av strandskyddet i vårt land. Detta vill vi ändra på med den teknik och infrastruktur som vi erbjuder. Till skillnad från privata strandtomter ger flytande samhällen allmänheten fri tillgång till vattenmiljön tack vare flytande gator och pirer, det vill säga inga ”Gated Communities”. Om myndigheterna väger in detta faktum öppnar sig helt nya möjligheter att möta vårt lands stora efterfrågan på bostäder. Om flytande bostäder blir framtidens boendeform, som många förutspår, skulle det ha en stor och positiv inverkan på vår globala miljö. Exempelvis levererar det omkringliggande vattnet som husen flyter på hela 75% av husets totala energibehov. Hus på vattnet löper inte heller risken att stå under vatten när havsnivåerna stiger och de kan dessutom relativt enkelt flyttas vid behov.

TEKNIKEN ATT BYGGA flytande hus har, efter många decenniers utvecklingsarbete, kommit mycket långt. AquaVilla kan bygga flytande villor, pirer, studentbostäder, restauranger, hotell och flerfamiljshus. Med andra ord, hela samhällen på vatten. MAN KAN STÄLLA följande fråga: Vilken rätt har människan att bebygga skogsgläntor eller odlings- mark, när mer än 70 procent av jordens yta består av vatten? Flera framtidsscenarier lyfter fram möjligheten att använda vattenområden på nya sätt. Exempel på detta är flytande städer, bostadsområden på pontoner, och konstgjorda öar som kombinerar bostäder, energiproduktion och livsmedelsodling. Redan idag finns pilotprojekt i delar av Asien, Nederländerna och Förenade Arabemiraten som undersöker dessa lösningar. Hur vi i framtiden väljer att använda våra marker och vattenområden är därför en resurs och hållbarhetsfråga. Det kräver avvägningar mellan miljöhänsyn, jordbruksproduktion, urbanisering och teknologisk innovation.